☮

I det här inlägget tänker jag skriva ut sanningen om en person som förstört delar av mitt, mina syskon och min mammas liv. Han var mammas ex-sambo, även den personen som (tyvärr) har tillsammans med mamma vårdnad om mig och mina syskon, Jag skriver detta i syfte av att jag tycker att sanningen ska få komma fram. Dock har jag av förståeliga anledningar inte riktigt vågat skriva ut det här tidigare, men nu både vågar och vill jag att folk ska få veta. 

Den här personen har under flera år gjort saker ingen borde göra mot barn, eller någon människa alls överhuvudtaget. Listan blir lång, men den största anledningen till att jag hatar honom (och jag är inte en person som hatar lätt) är att han (inte bara mot mig), gjort saker som klassar honom som pedofil. Sexuella trakasserier.. tafsat, tagit bilder,  gärna kollat när jag duschat m.m. 

Jag har pratat med polisen i Kiruna om det här, gjorde en anmälning, men den gick inte igenom med motiveringen, "inga bevis/vittnen", Detta är det dummaste jag hört! Seriöst?! Klart som fan att det inte finns bevis till det, personen i fråga var ju inte så dum att han gjorde dessa saker i allmänheten, men bara därför blir det ju inte okej! Polisen borde enligt mig lyssnat mer på mig, även om jag inte blev utsatt för det mer just då, så finns det ju risk att han gör det mot någon annan.

Jag var 15 är när jag gick på förhör och berättade om allt han gjort. Min bror var 12. Det var nog svårt att ta fram alla hemska minnen som jag kämpar för att glömma, att beskriva allt i detalj för dem för att jag litade på dem, men sen ännu värre att få höra att de lagt ner utredningen i brist på bevis. Var inte det jag sa tillräckligt för att de skulle tro mig? När jag satt där med tårar i ögonen och berättade för dem? Tydligen inte. 

För 2 år sen fick jag chansen att bryta kontakten med han. Vilket jag gjorde, i hopp om att trakasserierna och allt det han förstörde skulle få ett slut. Detta är ett av de bästa valen jag gjort, även om det inte gick som jag tänkte. Han fortsatte att förstöra och gör det fortfarande idag.  Inte på samma sätt men fortfarande på ett sätt som gör att både jag och min familj mår dåligt. 

Och om personen jag skriver om läser det här, vilket jag tror.. Om du försöker ta kontakt, eller gör något mot mig eller nån jag bryr mig om eller egentligen vem som helst, så lovar jag att jag skriver ut ditt namn.

Förutom de sexuella trakasserierna, har han även gett kränkande kommentarer, försökt trycka ner min och självkänsla, hotat m.m. både mina syskon, mamma, min mormor och mig, han lät mig inte ha utländska vänner, han var elak mot min älskade hund m.m. När min lillasyster hade allvarlig cancer ville han inte vara på sjukhuset som stöd för henne och liknande. Han har även ett flertal gånger orsakat trafikolyckor när vi varit på väg nånstans, kört ner i diket osv. Vi har haft tur och klarat oss utan större skador. Den senaste och sista gången var den värsta, mamma och syrran åkte in med ambulans, hunden fick glassplitter på sig, jag och brorsan var i chock, och några centimeter tidigare så hade min brorsa antagligen blivit ordentligt skadad eller dött. Istället blev cyklarna framför husvagnen förstörda. Även hela bilen och husvagnen var totalförstörda, och kan fortfarande känna mig lite rädd när jag åker på sånna vägar. Vet inte om han varit påverkad av något men det har hänt fler än en gång. 

Okej, vad som hänt har hänt. Han kommer inte få chansen igen utan att jag försvarar mig /mina syskon. Jag har inte kontakt med han, vilket känns bra! Men fortfarande, varje gång jag går ut och det är mörkt eller inte så mycket folk var jag är, så är jag rädd att han ska vara där och göra något. Han förföljde min lillasyster med bilen och hon sprang in på en grannes gård och gömde sig gråtandes, för att hon blev så rädd. Han kom till min brorsas skola, och även om han var säker bland alla sina kompisar så tyckte han de kändes obehagligt, att han förföljde honom. Ska man verkligen behöva leva med det? Och när vi berättar de för soc bland annat, så säger dem iaf till mig att "du kanske inte vet hur du känner, ska du inte ge han en chans att förklara?" WTF? Vad i meningen, "jag är rädd för honom, livet är bättre nu när jag inte har kontakt med han" är det dem inte förstår?! 

Två av de saker jag vill mest är att 1, mamma ska få ensam vårdnad. Med han som vårdnadshavare kan han fortsätta förstöra våra liv, även om vi inte har kontakt. Han låter oss inte få nya pass, (jag kan knappt åka och tävla utan de), vi får inte underskrifter till t.ex ta ut pengar från ett visst konto som är menat att gå till viktiga saker som b.la skolgrejer och körkortsgrejer osv, vi får inte ändra adress från den gamla adressen till den nya så post osv kommer till vart vi bor, utan vi måste eftersända den, och mycket mer. 

2. Att folk ska fatta vem han egentligen är. Han är den mest själviska och elaka person jag vet. Vill inte att han ska kunna få gå runt på en gata var de finns barn osv! 

Avslutningsvis på ett långt inlägg ska jag också skriva det sista minnet av honom. Han skulle gå ut med min hund, han var borta i flera timmar och gick inte att nå. När jag frågade var han va med min hund fick jag inget svar. Ännu lite senare när jag gick ut hörde jag ljud från förrådet vi hade på gården, och såg att det var ljus på där inne. Så jag hämtade nyckeln och hittade hunden i det där kalla förrådet, utan att ha fått vara ute och rasta eller fått mat eller värme. I den stunden försvann alla hopp om att den idioten ens tänkte på nåt annat än sig själv. Det är fan inte mänskligt att göra så. Visst, ville han dra, han skulle bara gjort de, utan att göra ännu mer skada, ingen hade stoppat honom från att gå.

Det jag nu skrivit är sanningen om allt. Har säkert glömt något men tror de mesta finns med, det var dock lite jobbigt att ta fram alla dessa minnen och kan tänka mig att jag får hot i meddelanden från han nu, men vet att jag har vänner som backar upp mig och trots allt så vill jag att sanningen ska komma fram. Tack för att ni läste, dela gärna inlägget då jag verkligen vill nå ut till folk med sanningen! Och har nån en fråga så finns jag på facebook.